Mac-Mats Tullängsblogg

Bloggförklaring:
Jag ska föregå med gott exempel och blogga öppet från jobbet, (jag kan skriva på andra tider också). Mina elever ska blogga och då gör jag det också. Som det goda exemplet, eller så... (Man får väl blogga på arbetstid, va?)

Jag, Mats, jobbar som designlärare på Tullängsskolan i Örebro, Sweden, på Teknikprogrammet. Kör kurser i Multimedia, Rörlig Bild, Digitalt Skapande och Webbdesign. För att retas lite med mina elever så drar jag igång denna blogg på tumblr.com och inte som vanligt på Wordpress. Och jag smyger igång den. Jag lägger förstås också upp lite fräsiga, roliga, puckade prylar jag vill dela med mig av här, he-he. Kanske rätt mycket till och med. Men, hoppas jag, också lite rapporter från vardagen på jobbet. Vi får se hur det blir.

Det är 2008 nu så jag använder mig fullt ut av den moderna teknologin som är uppfunnen för att användas. Text, bilder, film och ljud, via webb eller mobil kommer jag att spotta upp till den här sidan när jag så behagar.
Håll i hatten! Ge gärna kommentarer, till och med videokommentarer funkar, testa! Nu kör vi!
Det senaste inlägget är högst upp under detta gröna och resten är alltså inlagda före, äh, ni hajar. Do da scroll! Vänta, vem som helst är naturligtvis välkommen till denna blogg, ville bara säga det.

Mats
(den stränge bloggläraren)
Startdatum: 081008

Fler av mina sidor

October 11, 2008

Alltså…
Fick höra på lektionen idag med mina T3dide-snubbar och snubbor att några av dem diggade Guvernör Andy. Han kör ju lite root-raggi och sådant där, Bonus på kortet och de där låtarna. Men han är också en gammal polare till mig. Så pass att vi en gång i tiden (bland annat), på den gamla progg-tiden, slängde av oss våra kängor och skinnjackor och satte på oss peruker och kvinnokläder (för att reta de sega och moralistiska hardcore-proggarna) och var presentatörer på olika konserter som vi arrangerade, alltså han och jag… he-he. Filmen ovan är från omkring 1982. Det är…. ett kvarts sekel sedan, minst. I Västerås. Det är jag som är den snygga mörkhåriga, om någon nu skulle tro något annat, he-he.
Folk tyckte vi var skitjobbiga, he-he, de flydde mot väggarna när vi kom. Men jag fattar inte att vi hade en spot (ljus) som följde oss. Det var nog rätt välarrangerat ändå, det där.

Storyn bakom att denna film finns över huvud taget är enorm. En polare till oss satt och klippte video någonstans, kanske var det ett studieförbund, några år efter detta hade filmats (vi kommer inte ihåg att någon hade videokamera då vi uppträdde, det var typ bara TV som hade det vid den tiden, folk hade ju knappt videobandspelare då).
En snubbe i båset brevid där polarn klippte sin film gick på muggen, och då fortsatte hans videoband. Vår polare hörde plötsligt mig och Andy snacka där bakom skärmen. Han som gått på muggen hade ett begaganat videoband som han klippte över sin film på. Och det som fanns där var vi!
Så min polare han snodde det där bandet och kopierade det som fanns kvar och stoppade tillbaka det i utrustningen så att den här andra inte upptäckte något.
Därför finns det här kvar för eftervärlden. Otroligt.

Andy drog till Tjockholm och bleve raggi-nisse. Jag drog till Örebro och började jobba på gymnasiet (annars hade jag inte haft den här bloggen). Ja, så blev det. Tror att Rebecca (i min klass) och hennes kille gillar det här inlägget speciellt.

Min egen tanke-luring på detta:
Varför rullen är i svartvitt, det är en gåta, man hade färg då, i början på 80-talet. Och så tänker jag, jösses vad vi improviserade. Inget manus där inte, vi bara körde.

/Mats (mitt i fredagsnatten)

Kom igen nu, våga kommentera nedan, även videokommentarer godtages!

3 years ago

Comments (View)